Frida Lidén

Förlossningsberättelse: När Elsa tittade ut

 

Den 16 januari kikade Elsa ut, hon var beräknad den 10 januari.

4355 gram tung, 52 cm lång :-)

 

Efter några dagars väntan och en alltmer pessimistisk Frida kom hon lilltösen :-)

 

Jag hade gått med lite molvärk i magen både en och två och tre dagar innan hon kom ut men det var endast på kvällarna och de försvann över nätterna, ingen ond sådan utan bara att man hela tiden trodde att inatt sätter det kanske igång, lika besviken blev man när man vaknade och hade sovit så gott. Kvällen den 15 januari började likadant och jag mest suckade och hoppades samtidigt, vid 3 på natten vaknade jag och då var där ingen molande värk i magen, grrrr.

 

Vid 7 på morgonen den 16 januari vaknade jag och tyckte mig känna lite igen men nja det är nog inget, vid halv nio kände jag av lite i ryggen, lite ömt, ringde mamma och sa att kanske, väldigt eventuellt är något på G, fast troligen inte… jag tog mig en dusch och klev ur duschen vid 9, då började jag förstå att det nog ändå var en början på något roligt för jag fick lite mer känningar och trots en alvedon som jag tog mest för att testa om värken försvann, inte för att det gjorde så ont egentligen… så var värken kvar i ryggen och det började kännas mer och mer, mamma åkte hit för att hämta Joel för så pass klar var jag på att det skulle nog bli bäbis iaf ikväll eller imorgon bitti.

 

Mamma tyckte jag skulle ringa förlossningen och rådgöra med dem, jag vägrade, tar det senare, än är det ingen brådska. Men något i mitt innersta lyssnade på mamma och jag ringde förlossningen och sa att vi nog skulle komma in under kvällen/natten, barnmorskan på förlossningen tyckte vi skulle komma in på engång för det kan ju gå betydligt fortare med andra barnet.

 

Vi kommer in då när barnvakten kommer så får vi kika då så vi vet hur långt gången jag är i värkarbetet sa jag till henne och mamma var ju på väg hit så det skadade ju inte, jag fick lite värkar då och då men inget var extremont och jag jämförde ju upplevelsen med hur länge jag hade värkar med Joel.

 

Mamma ringde dock min morbror när hon hörde att de ville ha in oss med det samma… för han skulle komma fram hit fortare, han sopade av bilen åt oss och fixade :-)

 

Micke gav katterna extra mycket mat och vatten medan jag klädde mig för avfärd, Joel sprang och hällde ut smutstvätten, lekte kojja ”Jojja” med tvättkorgen över huvudet och rännde runt i köket, välte ut både kattmat och vatten som for över golvet så Micke hade fullt upp att städa efter den lilla förödelsen :-D

 

När vi väl kom iväg så insåg Micke att mina värkar var rätt täta, varken han eller jag hade reflekterat över det och hade trott vi skulle få åka hem.

 

Jag fick en värk i hissen på väg upp till förlossningen så när hissen var framme så fick icke dra upp mig från hissgolvet så vi kom ur hissen ;-), sedan ringde vi på klockan…

 

Barnmorskan mötte upp oss, här ska vi visst föda barn sa hon, jag hoppas det sa jag. Hon tyckte vi skulle strunta i att ta någon kurva över värkarna utan först kika hur öppen jag var. Lycklig vart jag som avskydde alla minuter jag blev tvingad att ligga på rygg med Joel när de skulle mäta den då och se hur tätt värkarna kom osv.

 

Hon kände hur öppen jag var, 9 cm av 10 (!?!) här blir de snart barn sa de, Micke undrade ungefär hur snart för vi tänkte nog båda att snart är väll kanske4-6 timmar om det går fort… ni har nog bebisen ute om ungefär en timme sa de, oj då, trodde nästan de drev med oss.

 

Jag hade en bra förlossning med Joel men den tog ju väldigt mycket längre tid.

 

Jag hade några jobbiga värkar då jag nog helst skulle velat gå hem men de var så få så det gick bra! Slutkrystskedet varade i 3 minuter, snacka om snabbt. Jag sprack ingenting alls och allt var bara kanonbra, De fick ta hål på hinnorna precis som med Joel… jag har tydligen inga veka hinnor för hon hade ett himla sjå att få hål på dem *skratt*

 

Jag blev inskriven 11.30 den 16 januari och Elsa tittade fram 12.38, halvt chockartat men en underbar förlossning och jag fick föda utan någon bedövning vilket jag hoppats på att få testa, med Joel hade jag lustgas. De sprayade bara någon svidande spray precis när hon skulle ut utvändigt för att distrahera den spännande känslan.

 

Mina graviditeter är ingen hitt men vi kan säga att förlossningarna varit fina iaf :-)

 

Tänk att få ha en sådan underbar tur att vi har varandra jag och Micke och 2 underbara barn.

 

Tack livet :-)

 

Nu ska vi njuta av vår familj och vårat fina liv J

 

Lägger ut förlossningsförloppet enligt journalanteckningar senare.

 

Ska ta mig i kragen och få in bilder på datorn ikväll med så jag kan lägga ut bilder på Elsa :-)